lördag 11 juli 2009
Redo för radhuslivet?
Igår var jag och tittade på radhuset och nu har jag sovit på saken.. Men inget, kan inte bestämma mig. För barnen hade det varit mycket bättre, eller dottern iaf som snart ska lära sig cykla och så men det är ju inte så bra med trappor den första tiden när bebis är liten. Jättesmå rum uppe och inte så stort v-rum heller, usch det står liksom mellan mitt välmående i denna lägenheten och barnens möjlighet att vara ute. Visst kan man gå ut i stan men det är bökigare, det är långt till grönområden och man har ingenstans att förvara cyklar, pulkor osv. Det är också det att här bor jag väldigt tryggt och skyddat, alla rår sig själv. Där bor man väldigt nära varandra och man är mycket ute och man får en annan närhet till grannarna, är jag redo för radhuslivet? Är det oundvikligt med barn? Jag gillar att hålla mig för mig själv och välja om jag vill ha kontakt men jag är å andra sidan sjukt social också. Ahhh vad ska jag göra? Kvinnan i radhuset hade allt vitt, inte ens tavlor på väggarna, hon hade ju fått en chock över att se denna:-o! Och såå mycket jobb som krävs för att flytta och dyrare hyra, och SPINDLAR:-o! Men min dotter hade älskat det..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Svårt. Men om det inte känns rätt så är det troligtvis inte det. Fast å andra sidan så är du ju preggo och preggosar kan man inte lita på, hi, hi. Åsikterna växlar hej vilt!
SvaraRaderaKan du inte vänta tills du typ slutat amma eller något, då har ju de värsta hormonstimmarna lagt sig.
Hmm hann bli lite förolämpad där ett tag, Preggo vadå preggo, sen ramlade poletten ner haha! Jo saken är den att jag nu hade bestämt mig att radhusliv skulle det bli men nu verkar den andra parten ha ångrat sig och i så fall kommer jag vänta tills jag varit föräldraledig men nu hade jag ju siktet inställt på trappgrindar och gräsklippare:D!
SvaraRaderaNär jag läste dina första tankar i inlägget nedan fick jag den där första spontana tanken. Sen kom de tänkandne tankarna...
SvaraRaderaDen spontana var flytta inte från en lägenhet du älskar!!!
Trots avsaknad av uterum.
Sen när jag började tänka, och kom på var du bor och hur mycket utetid ni trots allt har, och kom ihåg min egen tid i en fantastisk våning (ombyggd av en gammal biograf så vi hade välvda (rundade) tak och fönsternischer som var stora nog att sitta i, och jag vantrivdes som en fisk i ett akvarium för att jag var tvungen att böka på alla kläder på alla barnen och bebisen skulle göras redo innan jag kunde gå ut med barnen i solskenet. Kom inte ut vissa dagar. Så det är ju extremt mycket lättare liv att kunna släppa ut dottern på gården medan du sitter och ammar t ex...
Funktionen är ju vikitgare än man tror. Fast å andra sidan är ju det yttre det också...
Jag tror dock att du är en sån som får fint var som helst. Om inte det praktiska livet vill fungera så blir man så frustrerad. Men jag förstår verkligen din vånda!
Vad tycker dottern? Barn är klokare än man tror!!!
Persilja: Tack för din input, hoppades att du skulle ha något att säga då jag vet att ni haft boenden i olika former. Får rysningar när du beskriver fd biografen. Har alltid velat ha nischer att sitta i. Tänker också på våningarna i New York som man ser i amerikanska julfilmer, men det är något jag tycker är vackert, inget mer egentligen. Finns ju miljontals vackra saker som inte är ett dugg praktiska. Om jag nu saknar min lägenhet så mycket kan jag ju flytta in i en liknande när barnen flyttar hemifrån, verkar som att det går alldeles för fort tills dess. Har inte frågat dottern för jag vill inte göra henne besviken om det inte blir, är ganska säker på vad hon vill, hennes pappa bor ju i samma område också. Det känns rätt med radhuset för barnen, börjar redan släppa denna lägenheten. Men nu vet jag ju inte om hon fortfarande vill, hon har fått lite andra erbjudanden och hon kommer hit och tittar idag. Önskar att lghtn kunde sälja sig själv men hon verkar inte bry sig det minsta om höga socklar och stuckaturer, och färg gillar hon nog inte heller så jag har varnat flera ggr ang röda tapeten, att jag tar den med mig men vissa har svårt att tänka bortom det som finns för tillfället. Håll tummarna!
SvaraRaderaKlokt. Man ska ju inte hålla så hårt i det materiella. Chansen kommer alltid tillbaka. Jag läser Rensa i röran och där säger hon det där oom och om igen att om man håller hårt i det materiella verkar det som att man inte har någon tilltro och tror att det är det sista man någonsin kommer över. Gör man tvärtom ger man sig själv tilltro och då kommer "rikedomarna" till en. hoppas och tror att hon har rätt så som jag rensat sista dagarna. Men skit samma, lättaden man känner av att rensa är värd allt!
SvaraRaderaJag håller tummarna för att den som bor i radhuset ska gilla lgh:en. Men gör hon inte det kanske det dyker upp annat?
En sak är klar...flytta under graviditeten är tufft. Fast jag har flyttat med spädbarn också och då föredrog jag att flytta med barnet i magen i stället för då har man iallafall mer tid att packa upp...:D Lycka till!!!! Kram!
Tack! Hon verkade tyvärr inte gilla lghtn, såg nog inte minsta chrm i det gamla. Hon skulle "höra av sig". Jaja det är väl inte så klokt att flytta nu kanske men jag vet inte vad jag ska göra. Bor så centralt och det är mycket liv, folk som går ner på stan går förbi här, musik spelas, bilar rivstartar. Börjar bli jobbigt nu och jag sover knappt, är så känslig när jag är gravid, vaknar av minsta lilla. Men får väl försöka stå ut tills bebisen är ett år eller så och då flyttar jag kanske ut mot landet eller närförort. Men det är ju iofs den bebistiden som är så jobbig ändå och tänk att inte ha lugn och ro då:-o!Det bidde bara så trist nu. Kram!
SvaraRaderaHu, förstår din vånda. Hoppas verkligen att det löser sig på nåt sätt. Jag har också haft svårt att sova under mina graviditeter och hjälp vad man grubblar när man är vaken på natten. Problemen blir oöverstigliga då. Usch ja. Sen när morgonen kommer skingras de för en stund.
SvaraRaderaHåller tumme för dig! Kram!